onsdag 6 maj 2009


När en blomma bryts av i sin vackraste blom
då blir marken så trist och fruktansvärt tom.
men kanske ändå att någonstanns finns
en äng eller undangömd skreva
dit blommor som brutits för tidigt får komma
och fortsätta växa dofta och leva
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ni kan ju alltid slänga in en lite kommentar=)

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)