Cellförändringar på livmoderhalsen
Cellförändringar är inte cancer
Genom cellprovskontroller och utredning och behandling av cellförändringar kan vi förhindra att cancer i livmoderhalsen uppkommer. Cellförändringar kan ibland vara förstadier till cancer på livmoderhalsen, men kan också vara tecken på en tillfällig virusinfektion. Varje år får cirka 450 kvinnor i Sverige livmoderhalscancer, medan betydligt fler, cirka 30 000 kvinnor, får besked om att de har cellförändringar. Beskedet om att man har en cellförändring, som skulle kunna vara ett förstadium till en allvarlig sjukdom, kan väcka oroliga frågor om framtiden och vad man har att vänta sig. I själva verket innebär den tidiga upptäckten av förstadier att cancer inte behöver utvecklas. I stor sett alla kvinnor blir av med sina cellförändringar i och med behandling. Behandlingen är dessutom relativt enkel och skonsam.
Gynekologisk cellprovskontroll
Tekniken med cellprov utvecklades under 1920-talet av den grekiske gynekologen Papanicolaou. I Sverige kallas samtliga kvinnor mellan 23 och 49 år till gynekologisk cellprovskontroll vart tredje år och mellan 50 och 60 år vart femte år. Sådana brett upplagda hälsokontroller kallas screening. Sedan kontrollen infördes i mitten på 1960-talet har antalet fall av livmoderhalscancer mer än halverats, från omkring 1 000 fall till cirka 450 fall om året. Anledningen till att man slutar kalla till gynekologisk cellprovskontroll vid 60 års ålder är att kvinnor som regelbundet har tagit cellprov och där svaren är normala har en mycket liten risk att insjukna i livmoderhalscancer.
Livmoderhalsen
Livmoderhalsen är den nedre delen av livmodern. Livmoderhalsens yttersta del som mynnar ut i slidan kallas livmodertapp. I livmoderhalsen möts två vävnadstyper, körtelepitel och skivepitel, i en “övergångszon” där cellförändringar oftast uppstår.
Cellprovet
En barnmorska eller en gynekolog tar cellprovet, som sedan skickas till ett laboratorium för analys. Ett cellprov innebär att lösa celler från livmoderhalsen samlas upp med en liten spatel eller borste och undersöks i mikroskop för att se om de ser normala ut. Ibland är provet svårbedömt och behöver tas om, exempelvis om det tagits i samband med en infektion eller blödning.
De allra flesta prov är normala, där ingenting mer behöver göras. Det finns också cellprov som visar ett oklart resultat. Ibland beror ett oklart cellprov på en tillfällig infektion som läker ut av sig själv. En kontroll görs alltid. Denna kan vara en ny provtagning, eventuellt med testning om det finns papillomvirus, eller en kolposkopiundersöknng. Kolposkop är en sorts mikroskop med vars hjälp man kan granska livmodertappens yta i förstoring. Cellförändringar innebär att cellerna avviker mer eller mindre starkt från det normala mönstret. Cellförändringar kan utvecklas till cancer om de inte behandlas.
Diagnos av cellförändringar
Om cellprovet är normalt blir du kallad till en ny provtagning om tre till fem år. Handlar det om ett oklart fynd kan ett nytt prov behövas inom några månader eller en undersökning med kolposkop göras hos en gynekolog. Ibland tar gynekologen små vävnadsprover, biopsier. Provtagningen är oftast smärtfri, men kan ibland ge några sekunders obehag eller smärta. Ibland görs också en liten skrapning för att få celler från livmoderhalsens kanal. Efter denna undersökning kan du blöda lite från underlivet och behöva använda binda under något dygn. Vävnadsmaterialet från biopsin och skrapningen undersöks mikroskopiskt i laboratoriet.
Behandling av förändringar
Lindriga cellförändringar läker ofta ut av sig själva och därför räcker det ofta med att göra en ny kontroll efter omkring ett halvår för att se att cellförändringarna försvunnit. Behandlingen vid måttliga eller svåra cellförändringar går ut på att så skonsamt som möjligt ta bort hela den förändrade vävnaden. Den vanligaste behandlingen är att skära bort cellförändringarna med laser eller diatermislynga (en upphettad metalltråd). Detta kallas ibland konisering och sker på mottagning eller dagoperationsavdelning i öppenvården. Vid ingreppet ges smärtlindring och i många fall räcker det med lokalbedövning. Den bortopererade biten undersöks i mikroskop så att man säkert vet att alla misstänkta celler har tagits bort. Ibland görs behandling av mindre allvarliga förändringar med frysteknik. I 95% av alla behandlingar blir cellproven normala efteråt. Alla som behandlats följs upp och skulle cellförändringarna återkomma ges en ny behandling. Efter operationen kan du vanligen arbeta eller utföra normala aktiviteter dagen efter. Småblödningar eller brunaktiga flytningar är vanliga under någon vecka. Under tre veckor bör du avstå från samlag, eftersom livmoderhalsen behöver läka färdigt. Det är viktigt att du kommer på de kontrollbesök som du blir kallad till efter behandlingen. Möjligheten att bli gravid påverkas inte av behandling, men framför allt större koniseringar kan ge en något ökad risk för att föda för tidigt. Koniseringar görs därför bara av förändringar som har stor risk att utvecklas till cancer.
Orsaker till cellförändringar
Forskning visar att infektion med humant papillomvirus, HPV, ligger bakom de flesta fall av cellförändringar på livmoderhalsen. Idag känner man till mer än 100 olika HPV-typer, varav ett 30-tal kan infektera slidan och livmoderhalsen. Några av dessa papillomvirus, t.ex. typ 6 och 11, orsakar könsvårtor (kondylom). Andra papillomvirustyper, t.ex. typ 16 och 18 kan ge upphov till cellförändringar, som kan vidareutvecklas till cancer. HPV överförs sexuellt. Infektionstillfället kan dock ligga mer än tio år tillbaka i tiden. Det finns idag vaccin som skyddar mot livmoderhalscancer. Skyddet uppstår genom att infektion med HPV-typerna 16 och 18 förhindras. Unga flickor, som vaccineras före sexualdebut, kan räkna med ett 70% skydd mot livmoderhalscancer, för andra är skyddet sämre. Det finns inga forskningsresultat som visar effekt för kvinnor som redan har cellförändringar. Vaccinerade kvinnor bör absolut fortsätta gå på de gynekologiska cellprovskontroller de blir kallade till. Forskning visar att rökande kvinnor har en ökad risk för cellförändringar. Sannolikt beror riskökningen på att en koncentration av ämnen från röken samlas i sekretet från livmoderhalsen och påverkar cellerna. Det kan därför löna sig att sluta röka, även för den som redan har haft cellförändringar.
Livmoderhalscancer
I de flesta fall tar det många år innan cellförändringar utvecklas till cancer. Sjukdomen är allvarlig, men nio av tio kvinnor med tidigt upptäckt sjukdom kan botas. Tack vare gynekologisk cellprovtagning har dödligheten i sjukdomen minskat med cirka 60 procent under de senaste decennierna. Ett tidigt tecken på livmoderhalscancer är blödningar vid samlag. Om du får blödningar, flytningar eller upplever andra förändringar i underlivet, är det viktigt att ta kontakt med en barnmorska eller en gynekolog för en närmare undersökning. Nonchalera inte tecken på könssjukdom utan se till att du får behandling som botar. Ett bra skydd mot könssmitta är kondom. Ett annat råd är att alltid gå på de gynekologiska cellprovskontroller som du blir kallad till. Detta gäller även dig som redan har behandlats för cellförändringar. Det är till och med så att om man har behandlats för allvarliga cellförändringar tidigare i livet ska provtagningen inte glesas ut efter 50 års ålder och inte upphöra vid 60. Observera att cancer i äggstockarna eller i livmoderkroppen inte upptäcks med hjälp av cellprov i livmoderhalsen.
